Kap 5. Horsemanship från ryggen

 

De principer som är beskrivna i denna denna serie går självklart att överföra till hästryggen. För det är ju på hästryggen vi helst vill vara! eller hur?

Vi måste vara ödmjuka från ryggen

 

 

Hästen har inget naturligt vokabulär för ridning. Han har egentligen över huvudtaget inte bett oss sitta upp, så vid varje tillfälle vi ger hästen anledning till att klaga och vi sitter på ryggen kan han svara med just detta. Står vi på marken är det lättare att motivera hästen. Vi kan då använda (så gott vi kan) det vokabulär hästen lärt sig av sin mor, sin flock och sina instinkter. Vanligtvis blir det då de enkla fraser jag redan beskrivit så som "jaga bort" eller "bjud in". När vi sitter på ryggen vill vi ändå ha kontroll och måste då skapa ett eget anpassat vokabulär. Den viktigaste grundstenen är då motivation.

 

MOTIVERA FRÅN RYGGEN

Jag tänker mig att en av hästens bästa stunder är när han får gå i hagen tillsammans med andra hästar en solig dag och beta gott gräs. Om detta antagande är sant behöver man alltså inte motivera hästen till att göra detta. När vi rider hästen kan vi inte erbjuda denna frihet men vi kan kanske erbjuda något som är nästan lika bra. Vad detta är, är en relativ fråga. Att stå och äta gräs är bättre än att stå på en grusbana. Att stå på en grusbana är bättre än att springa på en grus- bana. Att springa långsamt är bättre än att springa snabbt. Att springa en cirkel i galopp avslappnat är bättre än att springa en cirkel i galopp stressad.

 

Hästen liksom vi är lat

Alla dessa påståenden bygger på att hästen innerst inne är lat. Innerst inne är nog alla hästar lata även om vissa döljer det väldigt bra. Det är svårt att se hur en häst som bara vill springa fortare kan vara lat, men viljan att springa fortare bottnar ofta i en osäkerhet eller rädsla för något. Tar man bort den osäkerheten lugnar de ofta ner sig. Att påstå att hästar inte tycker om att springa fort vore en lögn och de måste få göra det, men för det mesta är hästar lata enligt min erfarenhet.

 

Låta honom vara i fred

Motivationen jag vill använda när jag tränar en häst är alltså att låta vara i fred. Jag skulle kunna gå så långt som att säga att jag vill att hästen ska uppfatta mig som en ryggsäck snarare än en aktiv kapten. Hästen bär mig dit han vill, när han vill. Det är han som är kapten. Så länge han känner att han har kontroll över situationen finns ingen anledning att klaga eller krångla.

Min uppgift blir i stället att gå in i huvudet på hästen och manipulera med hans tankar och vilja. Jag kommer då indirekt ha tagit kontroll och vara kapten. Detta blir ingen konflikt eftersom hästen går dit jag vill när jag vill, men känner att det är han som är kapten. Hans uppgift blir endast att bära mig, för övrigt inga krav.

 

Hästen med skepparmössan på

Detta synsätt går inte stick i stäv med markarbetet och rangordningen. Jag kommer alltid vara högst i rang även om jag delegerar mitt ansvar över till hästen när jag sitter på ryggen. Med tesen om att hästen innerst inne är lat i bakhuvudet kan man tänka sig att hästen med största sannolikhet alltid när han är kapten kommer att välja de enklaste vägarna och de minst arbetsamma lösningarna för att uppnå sina mål. Jag manipulerar endast med situationen istället för hästen och skapar enkla och besvärliga vägar.

 

INTE DOMINERA FRÅN RYGGEN

Aggressivitet och dominansattityd vill jag inte använda från ryggen eftersom jag då kan tvingas svara på frågan vad jag gör på ryggen över huvudtaget. Denna situation uppstår lätt då en åsiktskonflikt uppkommer. Hästen vill eller kan inte göra det jag begär, t ex flytta sig för ett ben eller gå förbi brevlådan. Ställs jag inför den situationen tvingas jag svara: "Du måste därför att jag kan kräva och gör vad jag vill". Om jag inte svarar detta måste jag sitta av.

 

När jag svarar detta kommer hästen bli förtryckt och tappa sitt ansikte såvida han inte kastar av mig. Oavsett vad som händer så kommer jag förlora på det för det ligger i mitt intresse att hästen är positivt inställd till mig och mina upptåg på hans rygg och i hans närvaro.

 

Istället för att sätta mig och hästen i detta dilemma backar jag på mina krav så tidigt så jag kan behålla mitt ansikte. Med erfarenhet av hästen och hästar i allmänhet försöker jag lära mig känna en uppkommande konflikt på ett så tidigt stadium som möjligt eller helst inte kräva det över huvudtaget. Det är här en ridbana har stora fördelar framför fria naturen. På en ridbana ser allt nästan likadant ut i alla riktningar. Om vi går åt norr kommer vi snart till ett staket, likaså åt söder. Detta minskar risken för intressekonflikter och jag vill gärna spara dessa oundvikliga händelser tills jag och hästen har ett fungerade språk och har en bra psykisk kontakt.

 

Ute i fria naturen finns alltid intressekonflikter. Grönare gräs, fula brevlådor, riktning mot stallet osv. Ju bättre förberedelse jag har på hästen med förfinat språk och signaler och motivation, desto mindre kommer konflikten bli.

 

NÄR MAN BEHÖVER VARA TUFF

De gånger jag anser aggressivitet och dominansattityd är motiverade är då hästen utgör en fysisk risk för någon eller direkt ifrågasätter min ställning. Han får följaktligen inte sparkas, bitas, knuffas eller trampas. Gör han eller antyder på att göra detta kommer jag snabbt och brutalt bryta mönstret på ett så tidigt stadium som möjligt. Dessa problem vill jag inte ska uppstå på ryggen utan bör vara uppgjorda från marken.

 

SKAPA ETT SPRÅK

På ryggen ska jag bygga verktyg, ord och fina korthus. Blir jag aggressiv här så river jag snabbt ett fint kort hus, trubbar ett verktyg eller missbrukar ett ord.

 

Att manipulera med hästens vilja och tankar är en konstart i sig. Det krävs av tränaren att han sätter sig in i hästens tankevärld för att förstå hur han ska gå till väga. Strategin är i huvudsak baserad på motivationstaktik. Vi som tränare ska systematiskt strypa alla enligt oss felaktiga vägar tills det bara finns en enda rimlig väg för hästen kvar att välja. Det är viktigt att inte för uppenbart styra in hästen på vår väg, det är han som måste ta det avgörande beslutet. Om vi tar beslutet åt honom kommer han kanske inte mentalt acceptera vägen. Om han inte har accepterat vägen eller lösningen mentalt kommer han vid varje gynnsamt tillfälle försöka ändra situationen till sin för del.

 

Ett praktiskt exempel på mental acceptans är när hästen står still obunden och väntar trots att en hink med havre står en meter framför honom. Han står still därför att han mentalt har accepterat att han ska stå still och den goda havren är inte tillräckligt lockande för att få honom bryta mot sin princip. Vore han bunden och skulle stå still på grund av uppbindningen snarare, skulle han nu inte ha någon anledning till att inte äta havren ifall han kom lös.

 

FÖRTRYCK ÄR ALLTID NEGATIVT

Vid varje tillfälle vi förtrycker hästen, det vill säga vi med direkt påverkan tvingar honom till något mot hans vilja, kommer vi undergräva attityden till att arbeta för oss. Baserar vi hela vår träning på detta kommer vi att bli beroende av hjälpmedel så som tyglar, bett, sporrar och tvångsremmar för att bibehålla kontroll. Idealet är enligt mig motsatsen där hästen aldrig under ryttare behöver känna sig förtryckt. Då kommer vi att kunna kontrollera honom utan bett, tyglar, sporrar och tvångsrem Arbetet tar längre tid och kräver mer av tränaren men resultatet bör ändå vara åtråvärt för varje tränare.

 

LÄRDOM FRÅN MISSTAG

Allt handlar precis som tidigare om att ge hästen ansvar för sina handlingar. På så sätt kan han inte anklaga oss och behöver heller inte känna sig förtryckt. Vi lär oss bäst av egen erfarenhet och det gör hästen också. Man kan säga att vi inte lär hästen någonting. Vi ger honom istället möjligheten att lära sig själv. Hästen (och vi) lär sig på sina egna misstag. Det är därför väsentligt att vi som tränare tillåter honom göra misstag. Han lär sig på upprepning. Ju fler gånger han gör samma misstag, desto mindre är sannolikheten att han gör det igen under förutsättning att han uppfattar det hela som ett misstag.

 

VÅRT VOKABULÄR

Det måste vara en skillnad på rätt och fel, lätt och svårt, svart och vitt. Ju större skillnad desto enklare för hästen att de den. För att ha kontroll behöver jag ha styrsignaler som hästen känner igen. Dessa styrsignaler ska inte kunna uppfattas som besvärliga av hästen.

 

Signaler och besvär

Jag delar upp hjälper i signal och besvär. En signal är den minsta, finaste hjälp jag kan tänka mig att hästen kan uppfatta. Hästen kan uppfatta mycket små signaler under förutsättning att han letar och lyssnar efter dem. Motivationen till att lyssna efter dessa är besvärligheter som ställer till problem för hästen. Besvärligheterna är hjälper som är mer eller mindre besvärliga och hästen ska uppfatta dessa som onödiga. Han ska också förstå sambandet mellan signalen och besvärligheten. Upptäcker han signalen undviker han effektivt besväret, men det måste vara hans beslut, hans idé.

 

En liknelse: Du står och väntar på bussen. Jämte dig finns en buss kur. Någon med väldigt mycket inflytande vill ha dig att gå in i bus- skuren. Denne kan nu göra detta på några olika sätt. 1) Han kan skicka dit en man med pistol och hota dig till livet om du inte går in i kuren. Du skulle nu känna dig förtryckt och troligtvis böja smida hämnd planer. 2) Han kunde låta det stanna en buss och låta det välla ut 100 personer. Du skulle nu troligtvis också gå in i kuren för att inte bli i vägen. Det är inte säkert att du skulle gå in i kuren och du skulle troligtvis känna en viss irritation. 3) Han skulle kunna låta det blåsa in svarta moln på himlen. Du hade nog upptäckt molnen och fattat ett beslut själv om att gå in i kuren. Du hade inte känt dig förtryckt utan mentalt accepterat att det snart börjar regna. Hade du inte upptäckt molnen kunde han ha låtit det börja dugga lätt. Skulle du nu trotsa genom att stå kvar kunde han enkelt låtit det successivt gå över i ösregn. Skulle du trots ösregnet trotsa hade han troligtvis bara behövs luta sig tillbaka och iaktta dig. Förr eller senare skulle du nog inse att det är fånigt att trotsa vädret och den enda som förlorar är ju du och dina kläder.

 

Låt oss nu tänka oss att denne man ville spela dig ytterligare ett spratt. Han vill nu att du ska springa in till staden utan buss. Upp sättningen blir en annan. Han tar bort busskuren innan du kommer dit. Naturligtvis skulle han kunna släppa ut en krokodil på vägen och du hade troligtvis börjat springa men han vill att du ska mentalt acceptera idén och till och med känna dig stolt. Han låter det börja regna igen. Du tittar dig snabbt om efter busskuren men ser ingen. Du läser närmare på tidtabellen och inser att du läst fel. Det kommer ingen buss. Du svär lite och börjar gå. Skulle du inse att det inte kommer att sluta regna hade du inte börjat springa. 10 km i ösregn gör dig blöt även om du springer. Nu börjar denna vädergud spela ett spel med dig. Han låter det sluta regna och solen bryter igenom med varma strålar. Du tittar dig om igen och ser glad ut. Plötsligt börjar det regna igen. Du blir smått irriterad och går vidare. Så slutar det regna och kommer sol igen. Du stannar förvånat och tittar på himlen. Regnet börjar, du bestämmer dig för att igen men precis när du tar första steget slutar regnet. Du stannar upp, regnet börjar igen. Du tror inte det är sant men snart märker att du kan styra vädret! Genom att stanna kan du få det att börja regna och genom att gå få det att sluta. Efter ett tag slutar det inte helt att regna när du går. Du stannar bestört och det börjar regna ännu mer. Du går snabbare iväg och det slutar. Efter ett tag kommer du på att om du springer slutar det regna! Väderguden tittar belåtet på när du springer och avbryter experimentet innan du tröttnar och kapitulerar för vätan. Nästa dag när du är ute ser du svarta moln tona upp sig. Du provar gårdagens teori och börjar gå fortare. Molnen försvinner! Du känner dig obeskrivligt nöjd med dig själv för du kan styra vädret! Naturligtvis är det väderguden som styr dig med så fina signaler att han inte behöver slösa en enda vattendroppe.




Våra läsare har gett artikeln betyget 5,1 av 5.
85 har röstat hittils. Rösta du också!


Kommentera artikeln!


Copyright © RNIT Interactive 2005

Fakta om artikelskribent:


RNIT Interactive Artikeln är skriven av Robert Nilsson på RNIT Interactive.

Robert Nilsson har tidigare verkat som tränare och utbildningsansvarig på Jultorp Ranch under sju år.

RNIT Interactive arbetar med publiceringsverktyg, sökmotorvänlig design och Internet-marknadsföring. Ge vår sajt några minuters läsning så ska vi visa att Internet kan vara både en enkel och lönsam affär.

Fler artiklar skrivna av Robert Nilsson:


Kap 1. Det första mötet

(Läst 27845 gånger. Betygsatt till 5,4 av 296 läsare.


Kap 2. Om att ledas i grimskaft

(Läst 32397 gånger. Betygsatt till 5,5 av 224 läsare.


Kap 2. Cirkelträning med grimskaft

(Läst 23550 gånger. Betygsatt till 5,4 av 133 läsare.


Kap 3. Om syfte och metod med lösträning

(Läst 20722 gånger. Betygsatt till 5,4 av 97 läsare.


Kap 3. Rundkorallsarbete

(Läst 17024 gånger. Betygsatt till 5,5 av 107 läsare.


Kap 4. Hästar som är svårfångade

(Läst 49340 gånger. Betygsatt till 5,3 av 295 läsare.


Kap 5. Horsemanship från ryggen

(Läst 19944 gånger. Betygsatt till 5,1 av 85 läsare.


Kap 5. Horsemanship från ryggen del 2

(Läst 21055 gånger. Betygsatt till 5,5 av 116 läsare.


Westernridningens historia

(Läst 16906 gånger. Betygsatt till 4,9 av 111 läsare.


Visste du detta om hästar?

(Läst 41426 gånger. Betygsatt till 4,9 av 751 läsare.


Morganhästen

(Läst 26224 gånger. Betygsatt till 4,8 av 66 läsare.



Denna artikel är publicerad på http://www.western-ridning.com

Analysera din text

Hitta adverb och andra analyser gratis.
Stellans skogstjänster