Skickat: 29 December 2008 kl 15:57 | IP Loggad

Hmm..

Jag skulle vilja ha det till linjeavel om man tex betäcker ett sto med dess morfar.

Att man med detta grepp tex förstärker en egenskap som hingsten redan har och lämnar vidare. Tex en jätteduktig Cutter som lämnar det vidare så betäcker man sedan hans dotterdotter för att ännu mera plussa på cuttingblodet.

Sen är det väl frågan om man skall idka sån avel om man inte har tungan jävligt mycket rätt i munnen. Läs har väldigt bra koll på vilka egenskaper hingsten och stona föräver.

Men som den glada amatör jag är så skulle jag nog inte vilja avla för hårt på en särskild stam utan använda lijer som passar varandra men inte är besläktade i de närmaste tre fyra leden åtminstone.

Jag är för okunnig helt enkelt.

Skickat: 29 December 2008 kl 16:20 | IP Loggad

OJ ja det tycker jag låter nära, men har hört att det är många som ser det som helt ok....

Själv tycker jag att rakt nedstigande led är för nära, men är inte så insatt.... Vet ju att det inom travet avlas en del på halvsyskon, eller ja gjordes iaf då på stenåldern när jag var aktiv...

Visst kan man förstärka bra egenskaper, men är inte risken lika stor att det är negativa egenskaper som blir utmärkande???

Skickat: 29 December 2008 kl 17:45 | IP Loggad

Mmm precis Texaz, så har man inte koll på vad hingst och sto föräver så kan det bli riktigt spännande.

Och visst är det ett visst mått av lotteri. För även om man har tungan rätt i mun så har ju naturen sin gång och den bestämmer man inte över precis.

Jag vet inte MEN JAG TROR att många "over there" som sysslar med linjeavel helt enkelt räknar med att det kan bli fel emmellanåt men att de ändå ger sig på linjeavel för att få fram den optimala Haltern, Cuttern osv.

Precis som jag antar att man gjort inom travet för att få fram en vinnare.

Skickat: 30 December 2008 kl 10:29 | IP Loggad

All linjeavel är en form av inavel.

Dock är detta en vanlig företeelse inom all avel och inte så "farlig" som många tror.... I människosläktet ses det som okej om kusiner "parar" sig med varandra och om du tittar på hästlinjer är handlar det ofta om "kusinparning" men ännu oftare om individer som står längre emellan varandra. En väldigt vanlig kombination är tex att stoets pappa är samma som hingstens morfar osv, men även halvsyskon är fullt accepterat.

Dock, är ju detta inget man rekomnederar hit och dit. Precis som i ALL avel ska man se på individen och dess avelsduglighet. Om tex en hingst är väldigt stark bevisad nedärvare av en viss mycket bra egenskap (eller ofta då, flera bra egenskaper) så kan man förstärka dessa egenskaper genom att linjeavla på honom och använda utvalda ston som bevisat sig vara kompatibla med hans linjer innan (behöver inte vara via honom utan kanske dom har fått bra föl med hans far, bror, farbror osv, eller att helsyskon, halvsyskon osv funkgerat bra med dito åt andra hållet)

Det viktiga är att det finns en väl genomtänkt plan bakom, och en bra sådan. Finns det så hade jag själv kunnat tänka mig att tex betäcka ett sto med en hingst som har samma pappa. Men ju närmre inaveln (som det ju är) ligger eller ju fler gånger den uppkommer i stamtavlan desto bättre häst (oftast en hingst av naturliga orsaker) måste det givetvis vara. Jag ser gärna att det finns lite linjeavel på vissa hingstar i stammarna personligen och om man tittar på vissa typer av häst inom tex quarter så är det i ganska svårt att hitta hästar som inte är släkt på relativt nära håll. Finns dock ingen nu levande hingst i Sverige som jag skulle kunna tänka mig att linjeavla på.

Men som sagt, de bästa hästarna och de som fört aveln framåt har i princip alltid varit linjeavlade på nära håll och/eller med samma hingst på flera platser i stammen så visst fungerar det bra om det görs på rätt sätt. Egentligen handlar det ju om att ta över den naturliga selekteringen och inavel, syskonparning osv förekommer ju i naturen med bra resultat. De som blir "fel" dör....

Vart gränsen går måste man avgöra själv utefter vilka hästar man har och tänker sig att använda. Vissa "inavelslinjer" har ju bevisat sig vara väldigt framgångsrika och då vet man ju det, men annars ska man nog vara gasnak på det klara med vad man håller på med och som sagt ha en verkligt väl uttänkt plan om man vill börja linjeavla starkt på något helt nytt så att säga.

Skickat: 30 December 2008 kl 10:57 | IP Loggad

fortsätter lite (detta ämne intresserad mig)

Helsyster med helbror är inte "accepterat" inom de flesta hästavelskretsar. Halvsyskon är en annan sak. Experten på vel och linjeavel i min värld var Hank Wiescamp, som ju tog fram quartrar av den riktiga rasstandarden, wiescamparna. Han var kungen av linjeavel och man kan lära sig mycket genom att studera hur han gjorde och vad han lärde sig genom åren... Som han själv kom fram till, linjeavel på Skipper W och Skipperhästarna var otroligt framgångsrik och dessa ligger bakom absolut merparten av dagens alla tävlingshästar oavsett gren! Linjeaveln på Three Bars och Three Bars hästarna var inte lika bra, vilket man också kan se resultatet av om man tittar på historien.

Hank Wiescamp parade aldrig en helsyster med en helbror. Däremot gjorde han en hel del halvsyskonparningar. Ju tidigare i sitt avelsprogram desto närmare/fler närcrossar gjorde han givetvis, med åren hade han ju fått fram flera hästar att använda. Men som sagt, hans avelsprogram måste ändå vara ett av de absolut framgångsrika genom åren, oavsett vilken ras man tittar på. Dessutom gjorde han samma program i flera olika raser, QH, PH och Appy!

Skickat: 30 December 2008 kl 11:03 | IP Loggad

TACK för ett bra och uttömmande svar!!!

Ja då förstår jag tanken, känns dock som att man bör ha en hel del på fötterna för att mixtra, men att det då kan bli väldigt bra!!

Skickat: 30 December 2008 kl 15:14 | IP Loggad

Aha, ja Sillen är ju en riktig snygging!!!

OK, för att spinna vidare då, är det även ok alltså med avel i nedstigande led och hur nära törs man då gå?

Låter riktigt intressant, jag har ju trott att det var farligt att blanda såhär, men såklart kan det ju ha sina fördelar med.... Blir ju bvara mer och mer intressant ju mer ni berättar!!!