Mineraler, vitaminer och aminosyror

Vi människor, liksom allt liv på planeten, är av stjärnstoff om man då menar att allt liv består av mineraler, vitaminer, aminosyror och vatten. Allt detta behöver vi fylla på hela tiden och tillföra energi så att vi kan röra på oss.

Artikeln har publicerats i tidningen Hästfynd, mars 2004 Det står var och en fritt att skriva ut och använda texten privat men tänk på att texten är upphovsrättsligt skyddad och därför inte får mångfaldigas eller spridas utan mitt skriftliga medgivande.

Mineraler har stor betydelse för t.ex hjärnans och nervsystemets funktioner, energiproduktionen och produktionen av röda blodkroppar. Vissa mineral producerar kroppen själv, men det mesta måste både människor och djur få i sig via födan. Många anser att våra jordar urlakats, av konstgödning och moderna jordbruksmetoder, varför växterna inte längre innehåller tillräckliga mängder av mineraler. Mineraler är med andra ord en underskattad och livsnödvändig del av våra liv.

Vitaminer

Förutom mineraler behöver hästen också vitaminer. De fungerar som katalysator, de sätter igång olika processer. Flera vitaminer tillverkas av kroppen själv. T.ex. B-vitamin som bildas i hästens tarm och D-vitamin som produceras i lever och njurar, men aktiveras av solljus. De viktigaste B-vitaminerna är B1 som skyddar nerverna och B2 som behövs för kolhydratomsättningen. B-vitaminer kan man överdosera utan att det gör något. Man kan ge det vid transporter, pälsfällning, installning och extraordinära påfrestningar som stress eller olycksfall.

Däremot är D - vitamin farligt att överdosera då det kan leda till förkalkning av lungor, njurar och synnerv. Det sista kan göra hästen blind. Man kan inte överdosera D- vitamin om man bara låter hästen vara ute i solen. Men däremot kan vi överdosera om vi tillför D-vitamin i fodret eller låter höet ligga kvar i solen för länge innan vi tar in det. D-vitamin är viktigt för kalk-fosfor balansen och påskyndar tillväxten.

Unghästar som fått D-vitaminbrist blir småväxta och kan få knölar i tillväxtzonerna. Karoten, som det finns mycket av i bete och lusern, är en förfas till A-vitamin. A-vitaminer skyddar kroppens alla slemhinnor och fungerar som en anti-infektionsvitamin. Biotin eller H-vitamin har hästen ganska stort behov av för att den deltar i aminosyre och fettomsättningen. E-vitamin är en antioxidant som skyddar cellerna från fria radikaler och kan till en viss del ersätta selen.

Selen

Selen är en metalloid - ett livsviktigt grundämne. Selen samverkar med E - och C-vitamin och är bra för immunförsvaret. Den bekämpar fria radikaler som bildas vid syreomsättningen i kroppen. Selen är mycket giftigt i för höga doser eller vid långvarigt hög dosering.

Tecken på selenförgiftning är mag och tarmbesvär, leverskador och dålig pälsbehåring, dvs kala fläckar kan uppstå. Selenhalten varier i olika delar av landet varför en del hö innehåller mer och annat mindre. Vid selenbrist föds föl med muskeldegeneration. Vissa mineralfoder innehåller selen t.ex Chevinal Plus och alger. Då får man räkna ut hur mycket selen man ger i fodret och göra motsvarande avdrag på veckodosen Tokosel.

Proteiner

Alla proteiner består av aminosyror. Proteinets kvalité är beroende av aminosyrornas sammansättning. De aminosyror som inte kan tillverkas i kroppen kallas för essentiella (livsnödvändiga) aminosyror. De måste ingå i fodret och är av betydelse för proteinets kvalité. Det finns essentiella aminosyror i både soja och lusern. Havre är främst en energikälla då den innehåller lågvärdigt protein men mycket kolhydrater och fett. De vanligaste proteinkällorna vi använder till häst är: Soja som innehåller högvärdigt protein. Lusern som innehåller 65 näringsämnen, protein, makro- och mikromineraler, kalcium, vitaminer som t.ex Biotin, A-vitamin, k-vitamin och karoten. Havre som innehåller lågvärdigt protein, essentiella fettsyror, antioxidanter, järn och Biotin.

Hästens matvanor

Hästar äter i första hand på tid och i andra hand på näring. Det vill säga de har behov av att äta stråfoder i intervaller om 2 timmar per måltid, minst var 3:e timme, dygnet runt. När hästen får äta tillräckligt många timmar per dygn vilket är bra för hästens mag och tarmsystem så påverkas humör och prestationer positivt. Mängden hö som går åt under varje 2-timmars pass beror på hur högt eller lågt näringsinnehållet är i fodret.

Vi har alla hört att hästen har en liten magsäck och att den därför måste äta lite men ofta. Hästens magsäck är liten i förhållande till storleken på kroppen. Men man kan inte betrakta magsäcken som en separat enhet, utan som en del av ett helt system, där fodrets tid i magsäcken är relativt kort.

Matsmältningsapparaten är byggd för att stora mängder strå skall passera under dygnets alla timmar. Det är då hästen mår som bäst. När den har mycket mat i tarmarna störs den inte av den ständiga gallproduktionen som pågår och matsmältningen kan ske relativt snabbt. Eftersom hästens mag- och tarmsystem är gjord för att behandla stora mängder stråfoder så innebär det att den också är gjord för att klara sig under mycket svåra förhållanden ur näringssynpunkt.

En vildhäst som betar på stäpper eller ökenområden, klarar sig alldeles utmärkt på magert torrt gräs. En häst som skrapar fram fruset gräs under snön överlever vintern trots att där knappt finns näring i gräset. För att kompensera näringsbristen äter hästen i stället mycket. Ju mer den hinner smälta och passera av torrt och magert gräs, dess mer näring hinner den få i sig, och därmed överlever den. Under sommarhalvåret eller under gynnsamma förhållanden lägger hästen på sig en extra reserv för den magra årstiden. Hästen är med andra ord gjord för att klara sig på mager, energifattig kost i stora mängder. Den är gjord för att suga upp näringen ur i princip ingenting.

Den klarar sig på livets byggstenar, nämligen vatten, mineraler, vitaminer, proteiner, fett och kolhydrater förpackade i gräs och örter. Dessa byggstenar kan hästen omvandla till all den energi som den kan tänkas behöva. Det är det vi måste utgå ifrån när vi beräknar foderstaten. Oftast är det onödigt arbete att räkna ut foderstaten med hjälp av siffror och tabeller. Speciellt för en normal fritidshäst som går lättare tävlingar. Även om man rider långa stunder dagligen och tränar under krävande lektioner så är det inte att jämställa med en tävlingshäst som i trav och galopp.

Fritidsryttaren tror ofta att man skall ta efter tävlingssidan för att göra rätt. Men det är främst inom tävlingssidan som hästarna har allvarliga matsmältningsproblem som givetvis påverkar hästarnas hållbarhet, livslängd, humör, prestationer och hälsan i allmänhet. Så tävlingshästarna är inget bra riktmärke att hålla sig till. De får i allmänhet alldeles för lite hö/grovfoder och för mycket energi i form av havre. Detta för att man vill att de skall orka med de enorma prestationer som krävs. Visst orkar de, men på bekostnad av deras hälsa. Framför allt är den stora energitillförseln stressande för hästen. Alltför många hästar får endast 6 kg hö per dygn. En normalstor häst behöver den dubbla mängden för att mag och tarmsystemet skall fungera normalt. Att få äta strå i normala mängder är avstressande för hästen.

Det går att fodra hästen så den mår bra, men ändå orkar med det arbete vi vill få utfört. Även på elitnivå. Detta kräver dock att var och en själv håller koll på hästens hull, humör och andra tecken på att den mår bra och att man anpassar fodergivan efter det.

Mineralernas betydelse för näringsupptaget

Eftersom hästen är gjord för att äta stora mängder energifattig kost så har den också en mycket effektiv näringsupptagnings förmåga. Men hästens näringsupptag är helt beroende av att mineral och vitaminbehovet är tillgodosett. Och det förstår man ju eftersom t.ex magert stäppgräs innehåller kanske inte så mycket energi men andra näringsämnen.

I ett foderexperiment jag gjort, som i och för sig kom till lite av en slump, blev det tydligt hur viktigt det är med mineraler. Jag höll på med en studie om hästars beteénde där hästarna hade fri tillgång på hö.150 kg brukade räcka i fem dagar. Men plötsligt tog höet slut på bara tre dagar. Jag såg att mineralerna var slut men kopplade först inte ihop det med höåtgången. Jag fyllde dock på mineraler igen. Plötsligt räckte 150 kg hö i fem dagar. Nyfiken som jag är tog jag tog bort mineralerna efter en tid. Då hände samma sak igen. Det gick åt mycket mera hö när hästarna inte fick sina mineraler. Jag drog då slutsatsen att hästar äter långsamt och lugnt när det finns tillräckligt med mineraler och därför går det åt mindre hö. Men om det saknas mineraler så verkar de hungriga, äter fort och då går det åt mera hö.

För inte så länge sedan gjorde jag en ny foderstudie. De hästar som ingick i studien arbetade inte varför jag inte behövde ta hänsyn till eventuella energiförluster. Till dessa hästar inköptes första skördens hö med mycket högt energi och proteininnehåll, som annars bara används till högpresterande tävlingshästar.

När försöket inleddes fick hästarna samma mängd hö som tidigare samt betfor och mineraler. Det märktes genast att hästarna ville lägga på hull, att de blev rastlösa, hade svårt att äta upp allt, men åt upp ändå. I nästa fas togs mineralerna bort men de fick fortfarande samma mängd hö. Då inträffade följande: hästarna åt upp allt hö i ett nafs, ville gärna ha mera och blev glada och pigga. De fick mera hö men gick inte upp i vikt utan låg kvar på samma. I fas 3 fick de åter mineralfoder till samma mängd hö och resultatet lät inte vänta på sig.

De åt långsammare, hade svårt att äta upp allt, blev oroliga och rastlösa och fick större rörelsebehov. Då togs mineralfodret bort igen och vips hade höet förvandlats till ett betydligt magrare hö som de gärna åt mycket mer av, samtidigt som de var glada och pigga. Skillnaden mellan de olika perioderna var som skillnaden mellan kålsoppa och gräddtårta. Ändå var det samma hö det gällde, samma hästar med samma energiförbrukning. Det som avgjorde om det var kålsoppa eller gräddtårta som serverades var mineralerna. Slutsatser man kan dra av studien är att:

Första skördens hö innehöll inte den mängd mineraler hästarna hade behövt ha i förhållande till den mängd energi som fanns i höet.
Hästarna kunde inte tillgodogöra sig all energi i höet när mineralgivan togs bort.

Sammanfattningsvis observerade jag att hästen reglerar sitt näringsintag med hastigheten den äter på eftersom den äter på tid. Om näringsinnehållet är lågt per kilo äter de snabbare och hinner få i sig mera hö och därigenom mera näring. Det viktigaste i studien ovan är att mineralerna är livsviktiga. Att man måste ha balans mellan mineraler, vitaminer och proteiner för ett effektivt näringsupptag. Att energi i form av proteiner, även om de är i övermått, passerar utan att tas upp av kroppen, om det saknas mineraler i tillräcklig mängd.

Veterinärens blandning - tillsatsfodret Vitapro

I mitten av 90-talet var det höbrist i hela landet. Det hö som gick att få tag på kostade en förmögenhet. Det var dessutom av så dålig kvalité att veterinär Siegfried Kabinger började blanda till ett eget tillsatsfoder för att hans egna hästar skulle få ett fullgott foder. Numera tillverkar och säljer han sitt tillsatsfoder Vitapro till bland annat flera travtränare och veterinära behandlingsstall. Med hjälp av hans tillsatsfoder Vitapro kan man i stort sett fodra med enbart halm som stråfoder men ändå ha ett fullvärdigt foder. Veterinär Siegfried Kabinger är ursprungligen från Österrike. Han kom första gången till Sverige som gästforskare. Undervisade några år på instituitionen för nutrition (näringslära) på veterinärmedecinska universitetet i Wien. Sedan 1975 har han arbetat som distriktsveterinär och senare som privatpraktiserande vet. här i Sverige. Numera föder han upp Haflingerhästar och tävlar på Elitnivå i körning.

Tillsatsfodret Vitapro består av vitaminer, mineraler och högvärdigt protein i form av soja. Det fungerar så att man fodrar t.ex med enbart halm, havre och Vitapro. Man kan också blanda hö och halm, Vitapro + havre. Om man fodrar med bara bra hö, Vitapro, havre och fett så har man ett fullgott foder för en tävlingshäst. För tävlingshästar på elitnivå finns det en särkilt kraftfullt variant av Vitapro med extra fett tillsatt för att ytterligare höja energinivån i fodret. Man kan alltså ge hästen ett magert grovfoder, vilket hästen är anpassad för, och tillsätta Vitapro för att få en balanserad kost. Om man har ett hö av ojämn kvalité kan man ge Vitapro för att täcka eventuella brister. Tillsatsfodret Vitapro framstår som en genialisk lösning för den som vill tillfredsställa hästens grundläggande behov av att äta så mycket stråfoder den vill. Rätt använd täcker den de mest skiftande behov från fritidshästens till tävlingshästens.

Exempel på foderstater med Vitapro för en stor häst:

Halm 10 - 12 kg, havre och/eller lusern, Vitapro. Kostnad c:a 10 kr/dag för fritidshäst i lätt arbete.
Halm 5 kg + hö 7 kg, havre och/eller lusern, Vitapro. Kostnad c:a: 15 -17 kr/dag för tävlande fritidshäst.
Hö 10 - 12 kg, havre och/eller lusern, Vitapro + fett. Kostnad c:a: 27 - 32 kr/dag för högpresterande häst.

Beräkna foderstat

Trots att man analyserat höet så vet man ändå inte hur mycket näring det innehåller. Det beror på att höet förändras ju längre tid vi förvarar det. Vi vet inte heller exakt hur hästens behov ser ut. Därför kan en foderstat, om än aldrig så noga uträknad, inte spegla hästens verkliga näringsbehov. Däremot vet en frisk häst ganska väl hur mycket den skall äta. Den reglerar näringsintaget med hastigheten den äter på under den tidsintervall matpasset varar. Idealet är att låta hästen få fri tillgång på stråfoder.

När vi vill ge extra energi till hästen så ger vi dem först och främst mera kohydrater och fett som hästen får omvandla till energi. Ju explosivare prestation vi kräver dess mer kolhydrater och fett måste vi ge dem. Men som i försöket jag gjorde med mineralerna så måste man anpassa mineralgivan efter energigivan för att hästen skall kunna ta upp och omvandla energin på ett effektivt sätt. Vitamin- och mineralgivan måste ökas lika mycket som energimängden för att hästen skall kunna prestera så mycket som energimängden tillåter. Det är inte ovanligt att man gett energi som räcker till en prestation värd t.ex 100 på en tänkt värdeskala. Men om man samtidigt har en obalans i vitamin- och mineralgivan så att den ligger lägre än energigivan, så kommer hästen inte upp i 100 utan kanske bara 70 på den tänkta värdeskalan. För att den skall kunna komma upp i 100 ändå så kan den i värsta fall bli tvungen förbruka sina egna muskler som energikälla. När vitamin- och mineralbalansen är i harmoni med energimängden, dvs lika mängder energi som mineraler och vitaminer, då, kan vi komma upp till det önskade resultatet.

Vi kan inte räkna ut en exakt foderstat men vi kan räkna ut på ett ungefär. Vi måste helt enkelt använda oss i första hand av sunt förnuft, vår egen bedömning av hästens hull, muskelmassa, trötthetsgrad i samband med prestationer, hur glad och pigg eller lugn och harmonisk den verkar vara. Inom kapplöpningssidan är det vanligt att man ger hästarna för lite stråfoder vilket är negativt och stressande för hästens mag och tarmsystem. Det finns de som får så lite som 2 kg hö per dygn, men däremot 6 kg havre för att orka med. Har man tävlingshästar som på grund av felaktig utfodring alltid betér sig som ett nervvrak så vet man inte heller när hästen är frisk. Man kan inte göra en riktig bedömning av hur mycket foder man skall ge. Eller vilket foder. Då hjälper det inte mycket att man räknat på foderstaten.

Den blir inte hälsosam ändå. Tyvärr ser mången fritidsryttare tävlingssidans foderhantering som en måttstock på rätt och riktig utfodring. Det är synd, men fullt förståeligt, för vem skall man fråga om inte dem som får sina hästar att prestera extraordinära resultat. I själva verket blir tävlingshästar generellt sett felaktigt och för hästen ohälsosamt utfodrade. Frågan är hur mycket de skulle kunna prestera om de fodrades på ett annat sätt. Det man säger till traditionens försvar, är att hästar orkar inte springa så fort, om man fodrar på ett annat sätt. Samtidigt finns det undersökningar som visar att högpresterande tävlingshästar presterar bäst om de fått äta grovfoder, dvs hö, fritt dygnet innan tävling, alternativt natten före tävling. Att kraftfodret på morgonen inte har någon som helst effekt på själva prestationen. Den hinner ju faktiskt inte smälta maten innan den skall springa. Kraftfodret behöver den ha kvällen innan, men framför allt efteråt, för att fylla på energiförlusten.

Exempel på utfodringsrutiner

Följande exempel på utfodringsrutiner brukar jag rekommendera efter att ha föjt hästars beteénde i flock under lång tid. Det är en anpassning naturligtvis men de ger ändå hästen större frihet i fodersituationen. Kraftfoder har jag inte tagit med då det ges som tillskott om det behövs. Mineraler är en självklar del av varje foderstat men också på betet.

Idealet är naturligtvis fri tillgång - vilket betyder att hästen har tillgång till så mycket hö den orkar och vill äta ur t.ex storbal. När man börjar med fri tillgång, efter att hästen stått länge med traditionella utfodringsrutiner, dvs 3- 4 ggr/dag, så kan det hända att hästen under de första veckorna får matfrossa och äter dubbelt så mycket som den kommer att äta senare. Var då bara lugn - matfrossan avtar när hästen litar på att det alltid finns mat.
Utfodring 2 ggr/dag - morgon och kväll - stor häst.
Morgon 6 kg hö + 2 kg halm (alternativt fri tillgång på halm) Kväll 6 - 8 kg hö + 2 kg halm Hö och halmmängden varieras beroende på näringsinnehållet. Öka halmen och minska höet om näringsinnehållet blir för högt. Att fodra som i exemplet ovan endast 2 ggr/dag är för hästen hälsosammare än när vi ”duttar” med 1-2 kg flera gånger om dagen, eftersom hästen i detta exempel kan äta c:a 2 timmar åt gången minst 2 gånger om dagen och 2 - 3 ggr om natten. Det här exemplet ger en total ättid om 8 - 12 timmar/dygn.
Utfodring 3 ggr/dag - stor häst.
Morgon 3 kg hö + 1 kg halm Lunch 3 kg hö + 1 kg halm Kväll 6 - 8 kg hö + 2 kg halm

Alternativt har man fri tillgång på halm i hagen, fodrar hö som vanligt under dagen, men ger natthö som i exemplet ovan. Om det finns halm kvar i boxen minst 3 nätter i rad kan man minska med 1 kg halm i taget tills man fått fram rätt stråmängd. Om höets näringsinnehåll blir för stort minskar man med 1 kg hö och ökar med 1 kg halm. Kan man dra ner på kraftfoder istället för hö så är det bättre. Fördelen med att man fodrar rejält till natten är att hästen orkar bättre dagen efter. Om man har betydligt längre dagar än nätter i stallet så lägger man övervikt på hö under dagen.

Har man möjlighet att spara sensommargräs till vinterhagen så kan man erbjuda hästen ett hälsosamt liv. Då kan man utesluta halmen och låta hästen gräva fram gräs. Det tycker hästen är intressant sysselsättning för att den då känner att den lever naturligt. Detta är också positivt för sämjan i hagen då det finns mat överallt.

En grundförutsättning för att hästen skall må bra är att den får äta stråfoder tillräckligt många timmar per dygn. Det är basen man måste utgå ifrån. För att hästen skall få lov att äta så många timmar som den behöver så går det åt betydligt mera stråfoder än vad vi kanske är vana vid. En stor häst behöver för att må bra äta mellan 10 - 14 kilo per dygn, beroende på vädret. Är det riktigt kallt kan det gå åt mer än så. Man kan alltså ha ett energifattigt grovfoder, till exempel halm, tillsammans med fruset vintergräs i en övervuxen lösdriftshage, där hästarna gräver fram maten, utan att det gör något, under förutsättning att man ger dem tillskott i form av mineraler, vitaminer och proteiner. Då har man ett fullgott foder ändå. Detta innebär att det är möjligt för varje hästägare att tillgodose sin hästs stråbehov utan att för den skull bli ruinerad. Det innebär också att det är möjligt för varje hästägare att låta sin häst äta precis så länge och så mycket strå som den vill utan att den blir överviktig, men förblir i gott hull. Detta till samma pris eller betydligt billigare än förut.

För den som vill läsa mer om vitaminer, mineraler och foderstater, gå in på www.vitapro.just.nu. Där lämnar veterinär Siegfried Kabinger information om tillsatsfodret Vitapro, vad olika vitaminer och mineraler är bra till samt ger foderråd till dem som behöver det. Där finns också en lista på privata återförsäljare eftersom Vitapro inte finns att få tag på i den vanliga handeln.

Kommentera artikeln!

Fakta om artikelskribent:

Mer info om författare
Artikeln är skriven av Tamara Baltzar på Tamara Baltzar.

Boken Hästar Berättar, som Tamara skrivit, handlar om mental kommunikation med hästar. Den kom ut 1998 samt 2001. Hon har även gjort egna praktiska studier kring flockdynamik och foder.

Fler artiklar skrivna av Tamara Baltzar:

Mineraler, vitaminer och aminosyror

(Läst 7732 gånger. Betygsatt till 5,1 av 90 läsare.

Naturlig uppfödning del 1/3

(Läst 2585 gånger. Betygsatt till 4,8 av 24 läsare.

Denna artikel är publicerad på http://www.western-ridning.com

Vi rekommenderar följade antivirusprogram:

NOD32

Jeannettas keramik och event AB
Hos oss på Jeanettes Keramik & Event kan Ni gå en keramikkurs.

GG Coffee Systems
GG Coffee Systems hyr ut och säljer bryggare samt levererar kaffe och tillbehör.

Prenumerationstjänst

Prenumerera på tre bra hästtidningar med lite olika inriktning:

Stallmagasinet
Tidningen Hästfocus
LuckyRider

Klicka för prenumerationer!