Naturlig uppfödning del 1/3

I en omarbetad artikelserie om tre avsnitt vill jag belysa hur man skulle kunna förändra avel och uppfödning till fromma för både hästar och människor. Första delen handlar om moderskap, andra delen om rangordning och den tredje om att bedriva naturlig uppfödning. (Artikelserien har tidigare publicerats i tidningen Hästfynd, våren 2001)

Det står var och en fritt att skriva ut och använda texten privat men tänk på att texten är upphovsrättsligt skyddad och därför inte får mångfaldigas eller spridas utan mitt skriftliga medgivande.

Genom att kommunicera med hästar hade jag förstått på ett ungefär när fölen slutar dia. Men det var svårt att förstå exakt vid vilken ålder det skedde. Jag begrep inte varför tidpunkten verkade vara så flytande. Var det så att hästar inte uppfattar tid som vi eller fanns det andra orsaker? Samma sak var det med frågan om när fölet lämnar flocken. Jag uppfattade olika tidpunkter. Det rörde som om några års skillnad i tid. Jag tänkte att skillnaden kanske kunde vara individuell men också beroende på hästras och kanske beroende på om nytt föl var på väg.

Eftersom det här med att ”tala” med hästar ses på så olika sätt så ville jag göra en studie för att se hur svaren såg ut i praktiken. Jag drevs av vetgirighet att verkligen förstå hur rangordningen verkligen fungerade. Jag hade länge varit fundersam på det. Den förklaring som jag lärt mig verkade inte stämma i alla lägen. Åtminstone kunde jag ibland se situationer där den gängse förklaringsmodellen om rangordningen inte räckte till. Jag hade också stött på hästar som visat mig att vi inte ”talat” om samma sak när jag bekymrat mig om rangordningen. Det var flera mer eller mindre små händelser som gjorde att jag undrade om vi människor uppfattat deras flocksystem på rätt sätt.

Jag trodde kanske att jag aldrig skulle förstå det helt men hoppades ändå på att svaren skulle visa sig under resans gång. Jag ville helt enkelt veta mer, på ett praktiskt sätt som kunde kasta ljus på mina egna frågor men också ett sätt som kunde uppfattas som ”normalt” av min omgivning.

Därför har jag följt en flock som under tiden studien pågått fått leva så naturligt som möjligt. Under dräktighetsperioden som inte räknas med i studietiden var hästarna uppstallade med utevistelse, ofta halva dygnet. Den egentliga studietiden gick de i stora lösdriftshagar om c.a ½ ha eller mer per häst. Grundstommen har varit fyra hästar, ett sto, två valacker och ett föl. Flocken har ibland flyttats och periodvis har andra hästar ingått i olika konstellationer. Förutom dräktighetstiden pågick studien i först 2 år men förlängdes ett år till för att se vad som hände i flocken efter att fölet togs bort.

Jag gick in i försöket med ovanstående frågor men nya har naturligtvis uppstått under resans gång. Den kanske intressantaste frågan om hur rangordningen fungerade var länge ogripbar. Jag misstänkte som sagt att den inte alls liknade en pyramidformad trappa, men hur såg den ut egentligen? Jag tycker att jag fått svar på det. Men som med alla sociala mönster finns det naturligtvis ännu mer att forska i. Det jag utgick ifrån och fick fram i studien är vad jag kallar en grundformation. Det första stoet och den första hingsten och deras avkomma. Jag vill presentera en del av resultatet av min studie i hopp om att avel och uppfödning en dag kommer att bli mera anpassad efter hästens naturliga liv.

Jag vill samtidigt passa på att förklara varför jag emellanåt drar paralleller mellan oss människor och andra djurarter. Det gör jag för att vi människor rent biologiskt sett är en djurart bland andra. Det som skiljer oss åt är vänster hjärnhalvas funktioner, pincettgreppet och vårt talorgan. Därmed är vi den enda djurart som kan skapa. Jag drar paralleller när det känns nödvändigt. Vi människor har lättare att leva oss in i andra när vi jämför med exempel som vi kan känna igen oss i. Jag är inte ute efter att förmänskliga djuren, tvärtom. Alla djurarter har en biologisk funktion i naturen och den kan man inte förmänskliga.Däremot kan jag tycka att vi människor behöver kliva ner från piedestalen och placera oss i ekosystemet istället för utanför det.

Hos oss människor vet vi att mödrar sköter sitt moderskap på många olika sätt. Många av oss har någon gång skakat på huvudet åt mödrar som sett ut att sakna modersinstinkter. Få av oss har funderat på vad modersinstinkten egentligen är, eller om det är rimligt att kräva att alla skall ha det. I själva verket är föräldraskap inte så mycket instinktstyrt som inlärt. Mänskligt moderskap styrs t.ex av:

-Homoner. Under den första känsliga tiden när mor och barn skall knyta an känslomässigt understöds bindningen av hormonstormar. Modersinstinkten är alltså en flyktig hormonell process som avtar ganska snabbt och som inte alla mödrar kan få uppleva.

-Sociala förväntningar. Samhället och människorna omkring den nyblivna mamman väntar sig att hon skall sköta och mata den lilla, vare sig hon vill det eller inte. Detta betyder att känslomässiga band knyts med tiden - i lyckliga fall innan homonstormen lagt sig - i olyckliga fall mycket sent, eller aldrig.

Övergivna barn har svårt, att som vuxna, knyta an känslomässigt till sina egna barn. De måste lära sig att vara föräldrar, dels genom de krav de hade velat ställa på sina egna föräldrar, och dels genom de sociala förväntningar som råder i det aktuella samhället, under den aktuella tidpunkten. Hur en mor skall vara skiljer sig från tid till annan och från olika kulturer. Mamman kan också ha en felaktig bild av hur de sociala förväntningarna ser ut och gör då som hon tror att man skall göra.

Att ha svårt att knyta an känslomässigt kan innnebära att modern i sin tur överger sitt barn eller behåller en svåröverkomlig distans till barnet även då hon sköter barnet praktiskt och materiellt prickfritt helt enligt de sociala normer som råder.

Vi vet från experiment att apor fungerar likadant. De måste lära sig moderskap. Om apmamman inte själv blivit ”mammad” som liten kan hon beté sig som om hennes baby bara är ett paket som lämnats i ett hörn. Hon är känslomässigt likgiltig för sin unge. Hon kan däremot lära sig av andra aphonor att sköta ungen, men om den känslomässiga distansen någon gång helt upphör vet vi inte.

Av min studie har jag förstått att så ligger det till med hästar också. De lär sig moderskap och föräldraskap. Har de själva blivit ”mammade” som föl blir de också ”mammiga” mammor som vuxna. Åtminstone under så lång tid som de själva blivit ”mammade”. (Med mammad menar jag att modern gullar, matar, tröstar och uppfostrar sin avkomma av känslomässiga orsaker.)

Om man ser hur naturen tänkt sig att fölen skall växa upp så förstår man att våra tamföl i de flesta fall skiljs från sina mödrar alldeles för tidigt. Detta övergrepp ger oss dels osäkra unghästar, ibland osäkra hästar långt upp i åren, och dels en ny generation distanserade föräldrar. Men inte bara det. Fölen blir inte fostrade av andra hästar i en naturlig ”familjeflock”. Denna brist i deras fostran skapar osäkra och mer eller mindre socialt störda hästar.

Mentalt och socialt störd låter drastiskt. Men om vi återgår till vårt mänskliga exempel så kan vi raskt konstatera att vi betraktar en avvisande mor som störd. Förmodligen har barnet därför ett beténde som vi också skulle klassa som stört.

Det vi gör med fölen, i vår gängse uppfödning, är samma sak som om vi skulle skilja dagisbarnen permanent från sina föräldrahem, och låta dem själva uppfostra varandra, utan vuxen ledning. Det vet alla som sett förskolebarn uppfostra varandra att det kan bli onödigt hårdhänt och moraliskt underligt. Barnen har ännu inte lärt sig sociala koder och rättvisa. De har heller inte utvecklat sitt omdöme genom erfarenhet och vuxen ledning. Barnen härmar en vuxenvärld som de ännu inte begripit. I stället behöver de trygghet, stöd och ledning från vuxna. Det är så de själva kan bli trygga vuxna som förstår och kan hantera de normer som råder i samhället. På samma sätt är det med våra föl. De plockas in i unghästflockar där de försöker härma en vuxenvärld som de inte till fullo förstått. De betér sig som en skock förskolebarn som på egen hand måste lära sig hur världen fungerar och dessutom ge trygghet till varandra. Inte undra på att vi måste ha särskild unghästträning, miljöträning m.m. m.m. För att inte tala om ”imprint training” som en metod att komma tillrätta med problemet osäkra unghästar i träning. Med detta menar jag att även fölträning är en otillräcklig lösning för hästen, men också för oss, då det inte sker tillsammans med flocken. Mer om detta i artikeln naturlig uppfödning del 3.

Har man sett och upplevt fördelarna med en flockuppfödd häst, som blivit hanterad i samma utsträckning som de vuxna hästarna, så förstår man att den uppfödning som generellt bedrivs i vårt land är skadlig. Inte bara för hästarna, utan också för oss, som sedan skall använda dem. En flockuppfödd häst är en stabil och säker häst som glatt står i kö för att få lov att komma till hovslagaren. Den är lika väluppfostrad som de vuxna hästar som gjort jobbet.

Det är vanligt att avvänja fölet långt innan den slutat dia. Om vi utesluter ytterligheter som att fölet avvänjs som nyfödd eller att den stannar längre än åtta månader hos mamman så kan man säga att den vanligaste tidpunkten för avvänjningen sker någon gång mellan 4 och 8 månaders ålder. I dag rekommenderar man avvänjning vid 6 månaders ålder.

I naturligt tillstånd diar fölet tills den är mellan 9 och 14 månader gammal. Alltså tills den är runt 1-1,5 år gammal. Detta även om stoet skulle föla igen. Stoet säger ifrån när det inte passar sig längre. Det kan vara för att ett nytt föl behöver dia först eller för att hon tycker att fölet är stort nog att klara sig utan. Hon kan också tillåta det äldre fölet att dia bredvid det nya. Från början diar fölet för näringens skull och mot slutet av diperioden diar den alltmer sällan och då mest av sociala skäl. Så den näring som stoet lämnar ifrån sig till åringen är försumbar även om hon fölar igen, däremot är den sociala betydelsen mycket stor. Det är en vanlig myt att åringen utarmar stoet när hon är dräktig, och det är en myt att åringen tar råmjölken. Stoet fölar gärna i avskildhet och håller sig på sin kant tills det nya fölet präglats på henne. Det sammanfaller med den tid råmjölken rinner till. Stoet reglerar själv utifrån sina egna och fölens behov, i all synnerhet om hon själv blivit mammad vid motsvarande ålder. Man måste hela tiden vara medveten om att hästen dels har viljan att vara flock inbyggd av naturen, dels lär sig genom andra flockmedlemmar och dels anpassar sitt beteénde till vad som är möjligt att upprätthålla i fångenskap. Därav kan vi ibland tycka att våra ”tamhästar” inte betér sig naturligt. Jag menar att de hästar som inte betér sig naturligt i själva verket är störda. De flesta hästar som avvants för tidigt för att sedan leva ensamma i varsin hage är störda. Vilket innebär att en majoritet hästmänniskor aldrig har sett eller upplevt friska hästar.

När vi skiljer fölet från mamman vid sex månaders ålder så gör vi det långt innan fölet diat färdigt. Föl är inte mogna för en separation vid den åldern och många hästar bär på men som en direkt följd av att man avvant dem för tidigt. Jag menar att t.ex en beteéndestörning som luftsnappning grundläggs av för tidig avvänjning. Har man någon gång sett en vuxen hingst som sugit på ens jackärm samtidigt som den försvunnit i en salig dvala så förstår man att detta orsakats av ett förfärligt misstag. Hästen har ett otillfredsställt di-behov, och därmed också ett grundläggande trygghetsbehov, som vid långvarig stress senare i livet utlöser luftsnappning. Hästen har då gjort en tillbakagång till ett tidigare utvecklingstadium, i det här fallet fölstadiet och luftsnapparen diar/dricker då luft. Mängder av hästar blir aldrig psykiskt fullvuxna som en direkt följd av vårt sätt att föda upp dem.

Runt året brukar vi föra över fölet till en unghästflock. Det är också för tidigt. Det är som redan nämnts samma som att ta ett dagisbarn från sitt föräldrahem till ett liv som socialt sett, men inte ur näringssynpunkt, liknar gatubarnens.

I naturligt tillstånd stannar fölen kvar i flocken tills den är mellan 2 och 5 år gammal. Det är naturligtvis beroende av både individ och ras. Det var därför jag upplevde tidpunkten som rörlig när jag via mental kommunikation försökte förstå när fölen lämnar flocken. Här tar jag upp bara de raser vi brukar använda.

Det finns en liten vildhästras som sägs föla redan som tvååring men så är inte fallet med någon av våra tamhästraser. Men varför jämföra med vildhästar kan man fråga sig?

Vi vet att hästar inte förändrats nämnvärt trots domesticeringen. Att låta våra tamhästar återta en del av sitt naturliga liv och beténde skulle ge oss säkrare, tryggare och trofasta vänner att alltid lita på. Vi människor kommer att fortsätta hålla hästar till fånga, betvinga dem, behärska dem och använda dem. När vi ger dem mat och vatten håller vi dem vid liv. Men vad hindrar oss från att låta hästarnas liv ha ett innehåll? De är trots allt flockdjur med behov av social samvaro inom en familjeflock? En häst är inte bara fyra fötter och flygande man och svans utan först och främst flockfunktionerna som finns inristade i ryggmärgen. De ränderna tvättar vi aldrig ur dem.

Kommentera artikeln!

Fakta om artikelskribent:

Mer info om författare
Artikeln är skriven av Tamara Baltzar på Tamara Baltzar.

Boken Hästar Berättar, som Tamara skrivit, handlar om mental kommunikation med hästar. Den kom ut 1998 samt 2001. Hon har även gjort egna praktiska studier kring flockdynamik och foder.

Fler artiklar skrivna av Tamara Baltzar:

Mineraler, vitaminer och aminosyror

(Läst 7732 gånger. Betygsatt till 5,1 av 90 läsare.

Naturlig uppfödning del 1/3

(Läst 2584 gånger. Betygsatt till 4,8 av 24 läsare.

Denna artikel är publicerad på http://www.western-ridning.com

Vi rekommenderar följade antivirusprogram:

NOD32

Elonline.se
På elonline.se hittar du element från bla Termo Gnosjö.

MittVal
MittVal KOMBI gör det enkelt att må bra!

TV-Shop
Med Lateral Thigh Trainer får du två fantastiska träningsmöjligheter i en enda maskin.

Bengts Fisk
Catering bröllop med skaldjur som mat.

Prenumerationstjänst

Prenumerera på tre bra hästtidningar med lite olika inriktning:

Stallmagasinet
Tidningen Hästfocus
LuckyRider

Klicka för prenumerationer!